Det råder ingen tvekan om vilken grupp bakom förkortningen hbtq som har
längst väg kvar till full respekt och lika rättigheter. Homo- och
bisexuella, och för all del också queerpersoner, behöver inte längre
gömma sig i garderoberna. I alla fall inte i de stora städernas
majoritetssamhällen. Enskilda, också där, kan förstås fortfarande ha det
svårt. I vissa invandrargrupper, precis som i vissa svenska religiösa
samfund, är individens eget val av kärlekspartner sannerligen varken
självklart eller fritt.
Såhär inleds DN.s anonyma ledarsida 2013-08-13
Det enda religiösa samfund jag någonsin tillhört var nog det mest liberala och öppna klimat jag någonsin befunnit mig i. Fritt från "oberoende liberaler" som gör mycket generella antaganden utan källhänvisning om HBT-personer psykiska hälsa och situation i storstäder.
Vill också tacka Moa Lundqvist för sin krönika om just denna artikel.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3718
(programmet 2013-08-12 inleds med den)
Nu ska jag iväg och skriva en ledare om oberoende liberalers friheter och rättigheter. TJING!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar